– Trots att många operor är hundratals år gamla ger de en högaktuell påminnelse: allt du känner har någon känt förut, och du är inte ensam. Dirigenten Nikolaus Harnoncourt sa en gång att konst inte är en vacker accessoar utan säkerställer vår mänsklighet. Och att det är först när musiken verkar i katastrofens yttersta rand som den blir verkligt vacker.

Rebecka Wallroth är född 1999 och har i princip götts upp på operatradition. Hennes mamma sjöng på Operan, liksom hennes farfarsfar. Storasystern Johanna Wallroth är också professionell sångerska och tog emot Mogrenpriset i musik 2020. Men även om yrkesvalet följde familjetraditionen tog Rebecka ingenting för givet.

– Som liten tänkte jag att alla mammor sjöng på Operan om kvällarna. Men i tonåren, efter flera år med körsång, väcktes också mitt operaintresse. Det var efter att jag medverkat i uppsättningarna på Läckö slottsopera några somrar som jag verkligen blev inspirerad av det samarbete som det innebär med en uppsättning, säger Rebecka.

Rebecka flyttade hemifrån redan när hon var 16 år och tog nervöst de första stegen mot en möjlig karriär. Även operasångerskor kan behöva hjälp med att hitta sin hybris. Rebecka berättar med eftertryck hur viktiga vissa personer varit för hennes mod – hennes syster med sina kloka råd och gedigna erfarenhet, och sångpedagogen och hovsångerskan Anita Soldh på Musikkonservatoriet i Falun.

– Min tid med Anita var värdefull och hon inspirerade mig så mycket. I dagens Kulturskola känns det som om stigmat att bedriva en elitkonstform på internationell nivå fortfarande är kvar – det finns en underliggande känsla av att inte sikta för högt och tro att du är något. Det struntade Anita helt i, och det är jag tacksam för, säger Rebecka.

Nu har Rebecka inte bott i Sverige på tio år. De bästa skolorna och jobben finns utomlands. Och ett av de ledande musikuniversiteten i världen fanns i Wien när gymnasiet var avklarat.

Jantelagen fungerar inte

– Kulturkrocken i Wien var enorm. Jag blev alltid den lilla flickan i klassen, trots att jag inte var yngst, eller minst, eller minst erfaren. Jag var fast i jantelagen och nästan fysiskt hukade mig, medan mina klasskamrater gick in i varje möte med inställningen att de var ”The Voice of the Century”.

Rebecka förstod snabbt att hennes ödmjuka framtoning behövde kompletteras. Som operasångare konkurrerar du inte bara med dina klasskamrater, utan med sångare från hela världen.

– Jag behövde göra en rejäl resa för att bli tagen på allvar. Självförtroendet fanns ju egentligen där – du söker inte utbildningar och tävlingar om du inte tror att du har där att göra. Men jag behövde påminna mig om det och öva mitt mod, om och om igen.

Vaccin mot trånga åsiktskorridorer

Att gå på opera väcker både hjärnan och hjärtat. I dag lever varje människa för sig i större utsträckning än förr, framför en skärm i våra filterbubblor. Då riskerar vi att måla världen alltför svart eller vit, tror Rebecka.

– Opera drar oss åt andra hållet, ut ur våra trånga synsätt och åsiktskorridorer, till våra känslor så att vi förstår varandra bättre. Jag tror kombinationen av musik, dans, teater och berättelser slår an den mänskliga nerven i oss. Kanske bara av att vi sätter oss ned i en salong och upplever något tillsammans, i stället för att vara kvar i stängda rum med våra skärmar, säger Rebecka.

Många äldre operaverk porträtterar en misogyn historia, där kvinnor är uppenbart mindre värda. MeToo-uppropen som kom upp till ytan 2017 påminde oss om varför vi aldrig får lägga locket på.

– Det misogyna synsätt som präglar många operor inte har försvunnit från verkligheten än. Vi måste fortsätta att väcka reaktioner och frågor kring makt, kärlek, hierarkier, hat och övergrepp – porträttera problematiska och kvinnofientliga berättelser. Inte för att normalisera, utan för att hålla liv i en kritisk dialog.

Men varför måste just operan göra det?

– Operans musik och sceneri gör det lättare att ta till sig svåra frågor. Vi är ju tränade att verkligen nå fram till människor och förmedla någonting. Visst är det underbart när något bara får vara underhållande, men jag tror vi kan göra så mycket mer än så.