Medicinpriset 2021

Karin Pettersson 

Med motiveringen: "Karin har framgångsrikt arbetat för att kvinnor med ryggmärgsskador ska kunna bli gravida och genomgå en normal graviditet och förlossning. Hon har dessutom hela sitt yrkesliv engagerat sig och arbetat för ökad kunskap i intrauterin fosterdöd."

Om Karin Pettersson


Karin Pettersson, är överläkare och docent i obstetrik och gynekologi vid Karolinska Universitetssjukhuset. Hon har en lång erfarenhet av graviditeter och förlossningar hos högriskpatienter, såsom gravida med infektioner, HIV och Covid-19.


Karin Pettersson har även engagerat sig för kvinnor med ryggmärgsskador. Hon har arbetat för att dessa kvinnor ska kunna bli gravida och genomgå en normal graviditet och förlossning. I den gärningen har hon varit mycket framgångsrik och många kvinnor har fått barn genom hennes stöd.


Karin har hela sitt yrkesliv engagerat sig och arbetat för ökad kunskap i intrauterin fosterdöd. Hon är en efterfrågad expert och engagerad i arbetsgruppen för perinatologi inom Svensk förening för obstetrik och gynekologi, samt sakkunnig i Patientskadenämnden.

Karin slåss mot fördomar om gravida med hiv

De allra flesta kvinnor med infektionssjukdomar som hiv kan föda friska barn. Men på grund av okunskap möter de fortfarande fördomar, även inom sjukvården. Mogrenpristagaren i medicin 2021, Karin Pettersson, har ägnat sitt yrkesliv åt komplicerade graviditeter där stigmat kan vara ett större problem än sjukdomen.

– ”Är det verkligen rimligt att du ska bära ett barn?” Det är en fråga som många kvinnor med infektionssjukdomar får, men det är ju så mycket mer än en fråga. Den skapar lidande och bygger på total okunskap, säger Karin Pettersson.

Karin är docent, förlossningsläkare och sektionschef på Karolinska sjukhuset i Huddinge. Hon har lång erfarenhet av graviditeter och förlossningar hos högriskpatienter, som gravida med hiv och andra infektioner, ryggmärgsskador och covid-19. 2021 fick hon Mogrenpriset i medicin för sitt arbete.

– Det är viktigt att komma ihåg att majoriteten av alla kvinnor med infektioner som hiv har helt okomplicerade graviditeter, kan föda vaginalt och inte smittar sina barn, säger Karin.

Hon ser tydliga kunskapsluckor, både inom vården och hos allmänheten, om vad det egentligen innebär att vara gravid och ha en sjukdom. Något som blev tydligt i ett samtal med en kvinna med en svår neurologisk sjukdom.

– När hon berättade för sin omgivning att hon skulle träffa mig för att prata om möjligheten att bli gravid mötte hon enormt motstånd. Sådana omdömen gjorde henne så illa – och kom från människor som faktiskt inte kan det här, säger Karin.

För att öka kunskapen utbildar Karin läkarstudenter om infektioner och graviditet. Där märker hon att kunskapen ofta är helt ny även för dem. Det är oroande, men samtidigt innebär kontakten med nya studenter en möjlighet att göra något åt kunskapsbristen.

– Med hög kompetens inom vården är det möjligt för nästan alla kvinnor att gå igenom en graviditet och en förlossning, som slutar med en frisk mamma och ett friskt barn. Det är alltså på kompentensutvecklingen vi ska fokusera!


Kampen för en värdig arbetsmiljö för barnmorskorna


Karin har jobbat mer än 20 år, såväl kliniskt som inom forskningen. Hon ser hur arbetsmiljön har försämrats på ett mycket oroande sätt. Personalbristen inom förlossningsvården blir alltmer akut.

– Om tio, tjugo år riskerar vi att inte ha sjuksköterskor, barnmorskor och kanske inte ens läkare kvar på sjukhusen som kan möta vårdbehovet. Om vi vill undvika att hamna där är det hög tid att agera nu, säger Karin.

Färre barnmorskor leder till sämre stöd före och under förlossningen. Det riskerar att leda till förlossningsrädsla hos kvinnor som ska föda, vilket i sig ökar behovet av personal ytterligare. Samtidigt ökar stressen för barnmorskorna och innebär att de kan behöva agera baserat på oro och rädsla, säger Karin.

– Vi måste få mer tid för varje patient, annars riskerar vi att utsätta kvinnor för onödiga interventioner, sugklocka eller kejsarsnitt. Vi behåller heller inte våra barnmorskor – de byter yrke, och det är det sista vi vill.