– Jag har väl alltid sjungit, men bara på skoj. Mamma och morfar hittade på olika musiklekar, sjöng i kanon och lekte med ord. Vi hade bara kul, men det blev decennier av musikalisk skolning, utan att vi tänkte på det.

Kristoffer Töyrä växte upp i Gammelstad i Luleå. Hans mamma var grafiker och pappa elektriker. Klassisk musik hade han inte upptäckt än, det var pop och visor. Att utforska kultur i Luleå på 1990-talet var generellt svårt, berättar han.

– I fyran ville jag lära mig gitarr, men det fanns bara en gitarrlärare och han hade fullt. I stället tog jag hjälp av kompisar. Eftersom jag inte hade lektioner lekte jag med gitarren den tiden. Jag ville ju kunna spela!

Från gitarrist till operasångare

I sjuan spelade Kristoffer i band, och han sökte sedan gitarrinriktning på gymnasiet. Väl där mötte han en lärare som utmanade honom i en helt ny genre.

– En dag undrade min sånglärare om jag skulle sjunga lite klassiskt. Jag tyckte det lät jättekonstigt men sa ja, mest för hennes skull. Jag fastnade helt och bestämde mig för att fortsätta så länge det var kul – men sedan dess har jag inte slutat.

Efter gymnasiet började han på Framnäs folkhögskola. Under de två åren funderade han en del kring vilket karriärval han skulle göra.

– När jag sedan började på musikhögskolan insåg jag att det inte fanns någonting jag hellre gör än det här. Så känner jag fortfarande, säger Kristoffer.

Mandat att leka på jobbet

Redan under studietiden fick Kristoffer jobb i kören på Göteborgsoperan, där han är anställd i dag. Det är ganska mycket lek även där, visade det sig.

– Som kör ska vi hitta olika känslor som regissören vill få fram och då behöver vi experimentera och ja, leka. Det är faktiskt nästan ännu roligare att skapa produkten än att visa upp den.

Nu blir solistrollerna allt fler. Kristoffer Töyrä hittar en särskild lycka i att skapa och få förverkliga en roll precis så som han har tänkt.

– Jag älskar att vara solist. Den musikaliska frihet som du får när du står där själv med en orkester, och att jag och dirigenten kan komma överens om hur vi vill att det ska bli. Det är fantastiskt!

Först Göteborg, sedan världen

– Jag minns när jag klev in på stora scenen på Göteborgsoperan första gången – jag hade aldrig varit i ett operahus. Plötsligt stod jag i en konsertsal med balkonger som rymmer 1 400 personer! Det var en väldigt häftig känsla, det.

Målet är att få sjunga på olika platser i världen, arbeta med högklassiga musiker – och skapa.

– Nu har jag alltid varit här och vet egentligen inte riktigt hur resten av världen ser ut. Hela poängen är att fortsätta skapa och göra saker, men vad exakt, det vet jag inte, säger Kristoffer.

Efter att länge ha lekt sig till lärande är det många roller han vill lägga tid på att lära sig för framtiden.

– Don Giovanni är jag väldigt förtjust i. Nu hade jag äran att på Göteborgsoperan göra en föreställning som cover för Commendatore. Jag skulle gärna lära mig Leporello. Banquo i Macbeth hade också varit kul att leka med och se vad det kan bli av den.

Våga välja musiken

Det kan vara svårt att ens tänka tanken att bli yrkesmusiker när du inte har dem omkring dig, eller kan ta regelbundna musiklektioner. Att få grundförutsättningarna är viktiga, enligt Kristoffer.

– Men oavsett, gör det ändå. Det var det jag gjorde. Det går absolut att jobba med musik om det är det du vill.

Samhället kan också göra mer. Mer lek i skolan tror han särskilt på.

– Lek i matte, lek i musik, lek i allt. Får vi in kulet fastnar kunskapen bättre, då gör du det mer och kan bli riktigt bra på det. Jag kommer tillbaka till lekar! Jag tror att det är bra.